Något är fel!
Den här veckan har varit så konstig, eller min kropp har varit! Men gravid som jag är så reflektera jag direkt till det "såklart". I måndags så fick jag som kramper i mellangärdet, riktiga gny/stonk/stön kramper och så spydde jag efteråt.. Trodde då att jag blivit smittad av magsjuka, magen var inte heller som den skulle. Sen fundera jag på sammandragningar.. På tisdagen mådde jag bättre, magen blev normal och kramperna försvann. Sen nånstans så fick jag ont på vänster sida vid revbenen, tänkte då att Isabella ligger och trycker emot. Men den värken övergick till enorm smärta, kunde knappt gå, sitta, hosta, skratta och jag fick ta alvedon för att stå ut! Funderade kan den lilla tjejen verkligen åstadkomma än sån här smärta? Jag frågade på fb om någon varit med om revbensmärtan och jag fick många svar där folk kände igen sig. Så jag blev lugn för den kvällen men sen blev smärtorna värre och jag stod knappt ut. Så i fredags när jag skulle göra lungröntgen så passade jag på att på morgonen ringa till specislistmödravården och berätta. Barnmorskan sa direkt att jag skulle komma in så läkaren fick känna. Så det gjorde jag, kollade först barnet med ctg. Jag ville väl gärna få bekräftat att det var Isabella som orskade smärtan. Men när min läkare på specen kände så sa hon att det inte var barnmagerelaterat. Så jag fick ta lite prover, galla samt lever. Mitt infektionsvärde låg på 101. Men tror det alltid legat högt nu efter allt.. Inte konstigt att jag är trött etc ialf.
Efter ca 5 timmar på sjukhuset så åkte jag hem med inget vettigare svar än att jag hade ont och jag visste inte varför, kanske någon nerv i kläm.. Blir det värre ska jag åka in. Bara taxifärden hem var hemsk, smärtan var mycket värre. Men jag hade blivit tillsagd att äta min smärtlindring igen som jag gjorde efter operationen. Så 4 st tabletter av dom och jag däckade totalt!
Igår när jag vakna vid 06.00 så var smärtan bestående och jag tänkte bara - dom kan ju inte söva ner mig på onsdag om jag mår såhär? Min kirurg som inte vet någonting måste vilja ha svar! (Han är/var på semester den här veckan) Peter fick lixom hjälpa mig på med kläderna, lyfta mig upp från badkaret och dra mig upp ur soffan. Såhär kan det ju inte vara. Så jag ringde förlossningen som jag blivit tillsagd om det blev värre.. Fick komma in, ta prover, ctg.. Dom gjorde ultraljud på barnet, läkaren drog även upp mot revbenen där jag har ont och där såg man den klart och tydligt på skärmen, en stort svart fläck som mätes till 5*8 cm. Helvete, en ny tumör??!! Dom ringde en kirurg som är kollega med min kirurg så efter någon timme kom hon. Hon hade kollat på mina magnetröntgen bilder som jag gjorde för knappt 2 veckor sen och man hade sett redan då en förändring bakom vänster revben. Så där var den TUMÖRJÄVEL NR 4!! (Varav 1 st bortopererad)
Först och främst så fattar jag inte alls varför jag inte fått den här informationen ?? Jag ska träffa min kirurg samt en annan huvudkirurg för operationen på måndag, skulle dom säga det då? Tydligen lite sent eftersom smärtan redan kommit vilket innebär att den växer.. Kanske är den lika snabbväxande som tumör nr 1.
Jag känner mig inte så pigg ialf. Igårkväll trots tabletter så var värken i kroppen påtaglig och jag hulkade några ggr.. Jag känner verkligen igen mönstret från första tumören..
Jag försöker lugna mig själv med att den här tumören bör kunna plockas ut under samma operation. Även om det blommar upp som finnar så får vi inte glömma att jag inte fått en riktig cancerbehandling än. Förhoppningsvis minskar risken för spridning bara genom att avbryta graviditeten och sen opereras jag på det och sen cellgifter. Det MÅSTE funka!! Jag tänker fan inte dö, än!!! Livet och jag har så mycket mer att dela..
Vill verkligen lyfta fram min hjälte, min finaste man som är som en stor björn full med kärlek som lyfter mig från detta helvete. Jag tänker alltid finnas hos dig, min kärlek ❤️
Ord är för små, som jag sa igår! Du kämpar redan, och du gör det bra! Nu fortsätter vi. Älskade du ❤️❤️❤️