Svar!
Jag fick provsvaren på tumören i måndags för snart 1 vecka sen.. Allt är så himla flummigt så har inte haft någon lust att skriva om det! Som jag skrivit innan så har delar av tumören varit i USA för att man varit så osäker i Sverige, men nu är resultatet satt. Det har egentligen från första provet på biopsin tills nu visat samma sak, det är en blandtumör.. Sarkom med epiteliala celler.. Så vad innebär det? Jag vet knappt! Det är så irriterande att inte bara tillhöra något vanligt cancerfack så jag kan förstå, ha någon stödgrupp som vet hur jag känner, läsa om oddsen och behandlingar.. Men allt är bara flum!! Epitelial betyder att cancern ska sitta någon annanstans, men som jag förstått det i mitt sammanhang så är det inte det man tror, eftersom det är en blandtumör?! Ingen aning.. Det jag vet är ialf att onokologerna fått i hemläxa att ta fram en eventuell behandling.. Jag ska räkna med behandling, men kanske efter graviditeten.. Sen är det den där nya förändringen/tumören som dom hittat som troligtvis är stumpen av min äggstock och inte en ny cancertumör, men det vet jag ju egentligen inte.. Det ska iallafall inte börjas ta prover på den då det är för nära barnet.. Så om ca 3 veckor har jag en ny magnetröntgen för att se om den vuxit eller är desamma..
Jag har även nyss fått till förståelse att jag har en trasig bukhinna vilket innebär att man inte får föda barn vad jag förstått samt att dom framöver måste sätta in ett nät för att stärka bukhinnan.. Så angående graviditeten har jag 1000 frågor.. Vi ska träffa vår läkare på specialistmödravården den 12 februari så förhoppningsvis kommer lite svar men självklart så beror allt på, behandling? Ny tumör? Bukhinnan? Etc etc..
Häromdagen ringde min första läkare till mig som jag hade på sös, hon är gynspecialist och det var ju hon som upptäckte min cancer.. Kändes så skönt att prata med henne då hon är driljoner gånger mer pedagogisk en läkarna jag träffat/har idag! Hon vill ju såklart följa upp mig och se hur det går, jag har även gett henne full tillgång till mina journaler så hon visste en del om dagens situation. Hon var ialf helt säker på att jag kommer få ett planerat kejsarsnitt, hon pratade om vecka 34 vilket är om ca 10 veckor.. Känns helt sjukt att vår tjej skulle komma redan då. Men känner mig inte alls orolig, det är en bra vecka och riskerna för att något skulle hända är minimala. Ofta klarar dom sig själva förutom sond då dom inte förstår amningstekniken ännu och så kan de behöva ligga på värmekudde och sola.
Att jag dessutom skulle gå och vara gravid tills i slutet på maj finns inte i min värld just nu då jag tycker det är ett rent helvete ärligt talat!
Jag och sös läkaren pratade länge och väl och hon ringde på sin fritid vill jag tilläga från sin mobil! Jag vet att jag är ett unikt fall och att man gärna vill ha ett finger med i spelet men jag tror oxå hon har hjärta för mig vilket känns fantastiskt tryggt!
Det går framåt här hemma annars, känner mig sinnessjukt trött och sover massor men det får vara så.. Inatt vakna jag av att jag hade vänt mig och lagt mig på sidan, även om det gjorde ont när jag vakna så innebär det att smärtan blir lättare och lättare för annars ligger jag stel som en pinne på rygg! Igår tog jag sista kuren med pencellin mot min inflammation bakom såret, hoppas verkligen det inte blir värre igen.. Läkarn sa att om jag blir febrig och får ont ska jag höra av mig.. Orkar inte behöva bli sämre.. Igen!
Jag har fått hem min specialsydda stödstrumpa! Kan inte fatta att jag ska ha skiten 1 år!! Den är suuuupertrång och obekväm! Bara att gilla läget!
PussoKram
Vad fint av henne att ringa och höra hur det är med dig! Och skönt för dig att hon är vettig och pedagogisk att prata med.
Det du (och dina nära) är med om är så orättvist :( Kan inte förstå frustrationen över att vara ett sk "specialfall".. Det verkar ändå som att de fokuserar mycket på dig och de ska fasen lösa detta!
Du är så stark och klok Carro - detta kommer gå fint ska du se! Och er lilla tjej kommer få en riktig cool mamma!
Du vet vart jag finns!
Heja heja! <3