Nu känns det verkligen tungt, frågan om livet.. Kommer jag överleva? Den frågan surrar i mitt huvud hela tiden.. Den blandat med massa vimmsigt skit! Vet knappt vad jag tänker, är helt snurrig. Ser konstiga saker, djur som springer på golvet, en blombukett! Ja det är alltså all smärtlindrig som gör mig såhär. Från i efm testar vi på en ny variant av allt, för att jag inte vill vara så snurrig. Skulle aldrig lita på mig själv nu med Isabella, jag kan lixom somna nu när jag skriver.. Går in på toaletten och kommer ut 1 timme senare har hänt.. Jag mår inte dåligt av cellgifterna just nu utan tumörerna. Den som trycker på värst vill man ska krympa av cellgifterna. Det går inte operera. Så det här måste funka!