I fredags så träffade jag två stycken läkare och dom pratade om cancern, inga svar direkt men dom berätta lite tankar dom haft och vad dom hoppas komma skall kan man säga.. Så sen efter det känns det som att jag gråtit hela helgen, inget har kännts bra och jag har tvivlat på allt! Vaknat på natten och pratat med någon högre makt där jag frågat om är det här som är planen? Ska jag dö? Gråtit i duschen, gråtit i Peters famn, gråtit hos sköterskan.. Haft sån enorm ångest när jag sett hur "alla andra" bara fick ha en normal vårhelg! Jag vill oxå njuta av solen, grilla, umgås med vänner, ta en promenad.. Vakna upp på morgonen och känna mig lycklig och stark, som att idag är det en bra dag!!

Att min mamma är här och hjälper oss ta hand om Isabella är någonting vi verkligen behöver och det visste vi redan innan men att hon skulle påverka mitt mående så mycket hade jag inte tänkt på alls, hon förgyller varje minut hon är här ❤️ hon och Peter har en fantastisk fin relation med sitt egna bråk och stök som blandas med skratt, hon är helt förälskad i Isabella och hon är min vän och min mamma på samma gång! Vi har skrattat hela dagen och vi babblar i munnen på varandra sen kan hon trösta mina tårar när jag blir ledsen! 

Idag har vi varit ute 2 ggr, först bara jag och mamma som gick en lagom lång promis! Sen ikväll så tog vi en premiärtur med lånevagn runt sjukhuset, även pappa Peter hade då anslutit sig till oss. Det var lite svettigt tycker jag, kändes som jag gav vår skrutt hjärnskakning vid varje gupp i marken.. Isabella märkte inte mycket men hon sov gott och länge därefter!  

Vi fick idag veta att både jag och Isabella är godkända för hemgång! Det är lite pussel innan med hemsjukvård för oss båda men innan veckans slut är vi hemma i vårt älskade hem igen och med oss vår finaste skatt Isabella ❤️