Dåliga besked..
Det var min läkare från hemsjukvården som ringde tidigare idag.. Min onkolog hade ringt honom! Egentligen vill vi inte ta sånt här på telefon sa han men eftersom du ändå är så inställd på svaret så känns det som jag måste ringa dig och berätta plus att vi måste ändra din fragmindos! Det enda han kunde säga var att man såg nya tumörer samt blodproppar i höger lunga.. Han visste inte hur många eller hur stora, han visste heller inte hur min nya behandling ska se ut, ev inneliggande.. Men allt får jag svar på nästa fredag. Behandlingen lär troligt starta samma vecka som Isabellas dop! Jag hoppas verkligen inte det kommer hindra oss från att ha dopet.. Nu när man har planerat allt vill man att det ska bli av.
Jag vet inte riktigt vad jag känner.. Som att jag stod upp men nån knuffade ner mig.. Det är snart 8 månader sen jag fick cancerbeskedet och samtidigt som det känns som igår kan det oxå kännas som en livstid sen.. Samtidigt som det känns som att jag varit sjuk i all evighet så minns jag knappt dom värsta stunderna på sjukhuset.. Men jag trodde verkligen att jag skulle bli frisk nu, min värsta mardröm utspelar sig och jag tänker - tänk om jag aldrig blir frisk? Jag hatar att jag har nån superovanlig cancer - koriocarcinom!! Ingen kan nåt om den knappt! Tänk om den här behandlingen inte heller hjälper och så finns det ingen mer sen.. Då kommer jag växa igen inombords och sen dö.. Tänk om mitt hår aldrig växer ut igen, jag som börjat få lite mer hår!! Fan!! Jag tror vi måste avboka thailand oxå.. Kanske är jag klar med behandling nr 2 då men jag tänker inte åka med min bulle på magen. Ser ut som en äcklig limpa på höger sida.. Antagligen är det en försvagning eller nåt i bukhinnan så det måste fixas med ett kirurgiskt ingrepp. Så länge jag behandlas så gör man inget åt saken.. Om jag blir frisk så är egentligen allt annat skitsamma men om jag inte blir frisk så vill jag hinna göra så mycket som möjligt.. Tyvärr vet jag inte svaret på det. Man kan inte direkt leva ut till fullo när man mår som en skit!
Självklart får ni alla följa mig här på bloggen, jag menade inget illa i mitt förra inlägg, jag säger bara att jag aldrig skulle vilja följa någon annans sjukdom, det är så hemskt så man knappt står ut! Men jag förstår oxå att jag hjälper er må bättre med er själva på nåt sätt, ta vara på ert liv bättre.. Jag hoppas oxå att om någon mer där ute får koriocarcinom så kan du hitta mig och kanske svar du letar efter.. Eller är du gravid och får cancer, då kanske du vill ha mitt stöd!
Jag vet inte vad som väntar mig så jag känner mig inte alls peppad eller stark! Jag har inte gråtit ännu men när jag minns anar så bryter jag ihop.. Jag vet att ni är många som finns där för mig, kända som okända. Ni stärker mig som alltid! Det är lättare att skriva om det som är dåligt tkr jag så bloggen lär inte vara lika stilla som innan..
Livet är skit ibland, en overklig mardröm!!
Det är så fruktansvärt tråkigt att du fått bakslag, jag tycker så synd om dig som ju borde leva i värsta lyckodrömmen nu.
Om det där med att följa någon Annas sjukdom så finns det väl olika orsaker. Själv började jag läsa en del bloggar som bearbetning när det visade sig att jag har en muterad gen som gör att jag har mycket ökad risk för en del cancersorter och att de 4 av mina 5 barn som testat sig har ärvt den. Jag och min äldsta dotter har tagit bort livmoder och äggstockar (jag har haft tarmcancer för 12 år sedan men blev helt frisk då). Nåväl jag läste flera bloggar och började tycka att det tog för stor plats i mina tankar och slutade nästan läsa..men några har jag fortfarande kontakt med. Dig såg jag av en slump..och ja, det är ju svårt att inte bli berörd. Min yngsta dotter är lite yngre än dig..och kommer så småningom behöva ta ställning till om och när hon ska genomgå samma operation. Förhoppningsvis hinner hon få barn innan dess.
Varma tankar till dig/Inger