Dagen före den stora dagen!

Så nu är jag installerad och klar och redo för morgondagen. Inlagd på en avdelning som är för kvinnor med gynekologisk cancer. Så känns som rätt plats där jag slipper sticka ut allt för mycket. Dom har 20 platser här och vi har fått 2 utav dom. Sån himla lyx och fint gjort! Även egen toalett och dusch. Inatt sover Peter hemma med sin syster men han kommer defintivt sova här framöver! Skönt oxå att ha någonstans att lägga sig en stund när han kommer spendera så mycket tid på neo, som ligger bara 2 våningar under! Det blir skitbra det här :) 

Jag och Peter kommer åka ner till operationssalen imorgon bitti kl 07.30. Svägerskan får ligga här och slappa så länge! Jag ska förberedas och ca kl 9.00 sker kejsarsnittet och operationen sker ca kl 10.00. Jag känner mig väldigt lugn, inte brutit ihop något även om såklart än och annan tår kan komma.. Känns nervöst att vara vaken under snittet men läkaren jag träffade idag trodde det skulle gå jättebra och när jag frågade om jag får syrgas om jag får panikattack så svara hon att hon tror jag kommer vara lugn! Känns lite konstigt oxå med alla läkare som ska vara där inne, tillochmed min kirurg Jan, fast hans uppgift inte är förs senare. Jag blev oxå tillfrågad om att få ta foton sen under operationen då jag är ett unikt fall, det är för utbildning och föreläsningar. Bara jag slipper se dom svara jag hehe 

Ni är många därute som skrivit till oss idag och önskat oss lycka och styrka imorgon, det tackar vi för ❤️ Det är verkligen fantastiskt att vi blir föräldrar men det är tyvärr så svårt att tänka på för både mig och Peter när nästa grej känns så himla mycket större, av rädsla såklart! Men jag längtar efter den där känslan som många beskriver, att mitt hjärta ska fyllas med så mycket kärlek på 2 sekunder! Vi är djupt tacksamma att få kommit hit där vi är idag med tanke på hur den här resan började. Antagligen kommer vi inte heller få fler biologiska barn. Jag har varit på en fertilklinik som ska tabort en bit av min äggstock imorgon för att frysa ner till framtiden, men det finns då risker för maligna celler i den vävnaden och det skulle jag aldrig riskera att sätta in i min kropp igen. Men sen idag så fick vi veta att risken är väldigt stor att både min livmoder och äggstocken jag har kvar rycker.. Förstod det som att nåt annat är väldigt liten chans. Och såklart är det oerhört tråkigt men då är vi ännu mer lyckligt lottade att vi får vår fina Isabella. Det jobbigaste jag kan komma på just nu med det är att jag som 28 åring hamnar i klimateriet! Men det finns ju som tur tabletter mot det oxå! 

Dagen imorgon känns för stor för att ta in men jag tror inte vi kan bli mer redo och än så länge så känner jag ingenting känns det som, jag är lugn och jag orkar varken tänka eller grubbla längre! 

Nu kör vi!!! 
Parents to be
Mom to be 
FUCK CANCER


Vi hörs snart igen ❤️
PussoKram 

Tiden går!

Ååh nu är det inte långt kvar till allt sätter igång.. Jag har svårt att ta in det, men ska tänka på det mer idag och försöka förbereda mig mentalt samt packa! Ska bli inlagd kl 18.00 ikväll! Jag har haft min finaste Ida här i ett dygn, hon hjälpte mig tänka på annat och det var så skönt att bara umgås och känna sig "normal", mysa på soffan och brumma i vår nya bil samt lite sista shopping till Isabella, nu är snart listan komplett! Hon hade även med sig prematurkläder, dom var så små så små!! Perfekta! Hennes dotter föddes i vecka 31+0 och Isabella kommer föddas i vecka 31+2, jag hoppas att det kommer gå lika bra för oss och jag kan ändå föreställa mig hur stor hon kommer vara och vad som komma skall. 

Annars har en del planering gått i krasch  än så länge, min kära mor ligger sjuk, hon skulle egentligen ha kommit upp idag och varit här hela veckan samt ansluta med min pappa på fredag. Så nu får vi se när dom orkar komma! Frisk måste man ju vara, risk för smitta ner mig eller Peter men oxå att man faktiskt inte får träffa Isabella med ens lite förkylning. Sen skulle vi träffat min kirurg igår och då ringer min kontaktsköterska på förmiddagen och berättar att han oxå ligger hemma och är sjuk! Men hon sa att han ska vara på plats på onsdag! Jag blir helt galen om det ändras.. Ikväll kommer dessutom min svägerska och räddar situationen så att Peter slipper vara helt själv den här veckan.. Han behöver någon vid sin sida både när det gäller Isabella och mig, jag kommer ju ligga däckad i ett par dagar minst.. 

Jag har fått bra koll på min smärtlindring så jag hinner nästan inte få smärtor, på kvällarna innan 22.00=sista tabletterna så kan jag få lite feberkänsla och värk men sen blir det bättre.. Känns skönt så man någolunda kan njuta av sista tiden hemma. Sen kommer det dröja länge, kanske hinner jag mellanlanda hemma några dagar innan det är dax att flytta in på rum med Isabella! MEN kom på i skrivande stund att vi kommer ju bo på neo när jag börjar på cellgifter och som jag förstått kan ju första gången vara ganska hemsk då man inte fått klart på vilka biverkningar/mediciner man behöver ännu.. Kommer nog kännas tufft då att ligga på neo, då måste man ju vilja må dåligt hemma.. (?) puuh det är så mycket att "tänka på" så jag blir helt snurrig!! Jag skriver ett sista inlägg ikväll!! PussoKram




Något är fel!

Den här veckan har varit så konstig, eller min kropp har varit! Men gravid som jag är så reflektera jag direkt till det "såklart". I måndags så fick jag som kramper i mellangärdet, riktiga gny/stonk/stön kramper och så spydde jag efteråt.. Trodde då att jag blivit smittad av magsjuka, magen var inte heller som den skulle. Sen fundera jag på sammandragningar.. På tisdagen mådde jag bättre, magen blev normal och kramperna försvann. Sen nånstans så fick jag ont på vänster sida vid revbenen, tänkte då att Isabella ligger och trycker emot. Men den värken övergick till enorm smärta, kunde knappt gå, sitta, hosta, skratta och jag fick ta alvedon för att stå ut! Funderade kan den lilla tjejen verkligen åstadkomma än sån här smärta? Jag frågade på fb om någon varit med om revbensmärtan och jag fick många svar där folk kände igen sig. Så jag blev lugn för den kvällen men sen blev smärtorna värre och jag stod knappt ut. Så i fredags när jag skulle göra lungröntgen så passade jag på att på morgonen ringa till specislistmödravården och berätta. Barnmorskan sa direkt att jag skulle komma in så läkaren fick känna. Så det gjorde jag, kollade först barnet med ctg. Jag ville väl gärna få bekräftat att det var Isabella som orskade smärtan. Men när min läkare på specen kände så sa hon att det inte var barnmagerelaterat. Så jag fick ta lite prover, galla samt lever. Mitt infektionsvärde låg på 101. Men tror det alltid legat högt nu efter allt.. Inte konstigt att jag är trött etc ialf. 

Efter ca 5 timmar på sjukhuset så åkte jag hem med inget vettigare svar än att jag hade ont och jag visste inte varför, kanske någon nerv i kläm.. Blir det värre ska jag åka in. Bara taxifärden hem var hemsk, smärtan var mycket värre. Men jag hade blivit tillsagd att äta min smärtlindring igen som jag gjorde efter operationen. Så 4 st tabletter av dom och jag däckade totalt! 

Igår när jag vakna vid 06.00 så var smärtan bestående och jag tänkte bara - dom kan ju inte söva ner mig på onsdag om jag mår såhär? Min kirurg som inte vet någonting måste vilja ha svar! (Han är/var på semester den här veckan) Peter fick lixom hjälpa mig på med kläderna, lyfta mig upp från badkaret och dra mig upp ur soffan. Såhär kan det ju inte vara. Så jag ringde förlossningen som jag blivit tillsagd om det blev värre.. Fick komma in, ta prover, ctg.. Dom gjorde ultraljud på barnet, läkaren drog även upp mot revbenen där jag har ont och där såg man den klart och tydligt på skärmen, en stort svart fläck som mätes till 5*8 cm. Helvete, en ny tumör??!! Dom ringde en kirurg som är kollega med min kirurg så efter någon timme kom hon. Hon hade kollat på mina magnetröntgen bilder som jag gjorde för knappt 2 veckor sen och man hade sett redan då en förändring bakom vänster revben. Så där var den TUMÖRJÄVEL NR 4!! (Varav 1 st bortopererad) 

Först och främst så fattar jag inte alls varför jag inte fått den här informationen ?? Jag ska träffa min kirurg samt en annan huvudkirurg för operationen på måndag, skulle dom säga det då? Tydligen lite sent eftersom smärtan redan kommit vilket innebär att den växer.. Kanske är den lika snabbväxande som tumör nr 1. 

Jag känner mig inte så pigg ialf. Igårkväll trots tabletter så var värken i kroppen påtaglig och jag hulkade några ggr.. Jag känner verkligen igen mönstret från första tumören.. 

Jag försöker lugna mig själv med att den här tumören bör kunna plockas ut under samma operation. Även om det blommar upp som finnar så får vi inte glömma att jag inte fått en riktig cancerbehandling än. Förhoppningsvis minskar risken för spridning bara genom att avbryta graviditeten och sen opereras jag på det och sen cellgifter. Det MÅSTE funka!! Jag tänker fan inte dö, än!!! Livet och jag har så mycket mer att dela.. 

Vill verkligen lyfta fram min hjälte, min finaste man som är som en stor björn full med kärlek som lyfter mig från detta helvete. Jag tänker alltid finnas hos dig, min kärlek ❤️ 





RSS 2.0