Vad vi vet!
Inatt har jag sovit första natten på länge. Jag tog ett nytt litet vitt piller i samlingen innan läggdax och pang där sov jag! Min läkare sa att jag får ta 4 per dag vid behov men jag tror jag håller mig till läggdax än så länge, jag kände direkt när den slog till och hoppades på att inte bli kissnödig ;) så nu ligger jag här utvilad och tänkte berätta om vad vi fått för svar på min cancer.
I måndags satte sig jag, Peter, mamma, pappa och Ida oss i bilen upp till Sthlm. Vi skulle möta min läkare kl 12.00. Jag hade packat om min väska till sjukhusvänlig då vi egentligen inte hade än aning vad som vänta oss..
När jag kommer in på avdelningen får jag höra från receptionshörnet - Heeej Caroline, hur mår du, Välkommen tillbaka!! Kändes ju lite sjukt o då menar jag sjukt men dom är ju bara trevliga, + att den ena sköterskan är från nkpg så hon kanske gilla mig lite extra! :)
Kl 11.45 kom min läkare in, och då var vi alla väldigt nervösa, så jag tänkte och mamma sa högt - neej inte än.. Men då kom hon för att berätta att hon inte har provsvaren, att dom jobbar för fullt på patnologen och att vi skulle ses igen vid 16.00. MEN hon sa något väldigt viktigt, det är många inte som kommer känns det som och det vi VET är att det är INTE lymfomcancer!! Puuuh det var min största rädsla så vilken fantastiskt bra nyhet! Den kunde jag definitivt leva på till 16.00.
När det var dax igen och mina stackars föräldrar ännu fått spendera timmar på sjukhusområdet så kommer min läkare igen. Och då var hon ledsen att berätta att hon ännu inte hade några provsvar. Men hon looovade att ha det till morgondagen, alltså tisdag, alltså igår!
Vi fick ialf ett fint samtal med min läkare, hon berätta att dom både hoppades och trodde att det var en fristående tumör, och att eftersom dom vet att den inte spritt sig (enligt röntgen på min överkropp) så tror och hoppas dom på att det är ett tidigt stadie på cancern. Jag berättade att jag vill inte göra abort, jag vill göra allt i min makt att få behålla barnet även om jag förstår att det kommer va en hemsk period vi har framför oss.. Men hon hörde vad jag sa och vi har förhoppningsvis alternativ.
Tisdag då, mina föräldrar och Ida åkte hem kvällen därpå. Vi kände oss redo att sära på oss :) kl 10.30 sätter sig jag och Peter i en taxi mot sös. Då ringer en sköterska och berättar att min läkare akut måste stå i operation till eftermiddag, så vi ändrar tiden till 15.00 och vi blev 200kr fattigare av taxifärden..
Kl 14.00 sitter vi i taxin igen, då va jag piggare efter ett par timmars sömn men jag va mycket mer nervös! Hjärtat satt i halsgropen. Vi gick till "mitt" rum, och så satt vi där och väntade och väntade.. Sen kom hon ungefär 1 timme efter.
Nu till svaret. Vi är flera läkare (alla som undersökt mig) som varit med och tagit beslutet och vi TROR det är en tumör som heter Sarkom, det är en mjukdelstumör (fristående tumör som jag kallar det) och den har uppkommit av min vävnad och cellförändringar just där den sitter. Jag har läst på om massor sorters cancer men sarkom visste jag inte vad det var! Men det lät ju bra... Dock ska jag säga att en mycket gammal vän till mig skrev till mig dagen därpå och berätta att hen opererat bort en mjukdelstumör, jag försökte då googla på det men det fanns massor om den tumören och det var omöjligt att sålla ut. Men min tumör heter blabla Sarkom. Jag har ännu inte läst på om den men det finns alltså 50 st olika Sarkom och min heter oxå nåt konstigt innan som jag måste fråga om igen.. Som jag förstått det så är det ovanligt, ca 1% av alla cancerdiagnoser har sarkom. Min tumör som jag tkr är stor ca 7x6 cm är helt plötsligt inte så stor då det är vanligt med stora tumörer och dom kan va dubbelt så stora. Och som gräddet på moset så får vi då behålla vår efterlängtade lilla bebis i magen. Men som jag skrev innan, tror.. Det finns alltså en liten risk att detta ändras på fredag. För nu är inte min läkare på sös och hennes kollegor där mitt team längre, jag kommer bli förflyttad till Karolinska Solna. Kirurgen där vill vara helt säker på att det är Sarkom även om det oxå är hans misstanke när han sett röntgen bilderna men jag ska tas upp hos hans expert kollegor på en läkarkonferens. Där kommer dom ta ett beslut angående min cancerform samt hur min behandlingsplan ska se ut. Och det samtalet får jag på fredag. Så fram till dess går vi på vår info vi fick igår.
Då har vi fått en liten premilinär plan på det. Jag kommer opereras inom 2 veckor, det finns en risk med graviditeten då, men jag måste opereras nu då tumören är störande och växer så den måste ut ur min kropp! Vi får se det som en chans istället. En chans att bli föräldrar. Sen kommer jag även börja med cellgifter snarast.
I det här läget så måste jag gråta lite för då känner jag bara - shiiiiiiit!!!! Så jag har verkligen cancer, är det sant?!! CANCER!! Fan så hemskt! Så sorgligt och sjukt och helt oplanerat! Kommer jag tappa håret?! Var min första tanke... Det skrämmer mig. Inte rent ytligt så bryr jag mig inte men att jag kommer se sjuk ut, att alla kommer se att jag har cancer. Så sorgligt - en gravid kvinna utan hår kommer alla tänka och sen glo ögonen ur sig!.. Jag har försökt att dra bak håret så mycket jag kan framför spegeln för att få en bild över hur jag ska se ut, då ser mitt huve litet ut och mina axlar ännu bredare.. Det blir säkert bra jag vet! Men ni förstår tankarna som snurrar.. Man vill ju inte bli något man inte fått bestämma själv..
Sen prata vi ialf om graviditeten oxå, det finns inga garantier eller datum klara men jag känner mig helt övertygad nu om att vi ska få behålla vår bebis, den som säger något annat på fredag får knäcka mig först! Min läkare pratade om att ta ut barnet i vecka 30, det är om ca 11 veckor. Jag kommer gå på specialistmödravården på karolinska solna och antagligen ska jag träffa en barnmorska redan nästa vecka då vi ska göra rutinultraljudet. Vi har bokat 13 januari hos barnmorskan där vi går men får ringa nu efter nyårshelgen och berätta allt.
Så då kommer det öppna sig ännu en ny värld med att få ett prematurbarn. Vecka 30 är absolut inga "större" risker men hade ju gärna sett att den får stanna 4 veckor till. Vi får väl se..
Så kortfattat så känner vi såhär! Jag har cancer och det är skit!! Men igår fick vi dom bästa beskeden vi kunde få i detta skede! En fristående tumör samt att vi ska bli föräldrar. <3<3<3 jag är så glad och mitt i allt det här så får jag ändå känna mig lyckligt lottad! Dom här veckorna så har bett till en högre makt och sagt snälla jag vill inte dö, jag är inte klar, låt mig inte dö! Och jag kommer inte dö, inte när jag är 27 år och fått cancer ialf. Och på allt det här så får jag oxå bli mamma! <3 mitt i allt mörker så lyser ljuset!!
Ni är säkert 200 personer där ute som skrivit till mig eller någon annan i min närhet, en del känner mig inte, en del är mina bästa vänner, en del har en gång i tiden varit mina bästa vänner en del av er är bekanta med mig eller har gått i min klass någon gång och en del av er har betytt allt för mig någon gång! Alla ni och ungefär 300 personer till som läste min blogg när jag gick ut med cancern har lagt en tanke och ett hopp för mig. Ni har gett mig enorm styrka! Ni har gjort att jag känner mig skyldig att skriva här på bloggen och ni blir min egna terapi. Ni är helt fantastiska och jag är helt säker på att ni hjälpte till igår att ge mig mina bra provsvar. TACK!! Tack av hela mitt hjärta!! TACK!!
blir glad av dina rader idag.. Hoppas o håller tummarna för att infon inte ska ändras. Du fixar detta!! Gott nytt år på dej 💜