Imorgon går jag in i vecka 18. Eftersom jag mått väldigt dåligt sen vecka 7 så har jag ännu inte gått upp något i vikt utan snarare tvärtom. Men det är inget att oroa sig för ännu. Jag äter frukt och dricker mjölk, blåbärssoppa, juice. Kan äta något enstaka men det är inte mycket. Idag fick jag i mig kanske 5 st pasta penne med köttfärssås. Måttet kring magen har ändå ökat några centimeter så växer gör man. Jag använder mammabyxor. Började med det ganska tidigt då jag direkt upplevde mina vanliga byxor att sitta mycket obekvämt. Men jag använder vanliga tröjor samt vanliga mysbyxor som inte ligger på magen. Mina skönaste byxor är mina alldeles förstora mammatights :)

Annars när det gäller mat så funkar ändå saker som ex sushi, jag har tom ätit pizza 2 ggr. Jag trodde sushi suget skulle försvinna en kväll när jag inte fick behålla det men det går fortfarande ner i magen. Sen att jag äter som en pippifågel är en annan sak. Jag äter oxå gravidvitaminer. 

I början av min graviditet var jag arbetslös, då blev det halvdant med att äta och jag var i stort sett helt sängliggandes och bara mådde otroligt dåligt. Samma dag jag gick in i vecka 12 så började jag jobba. Så sen dess fram tills nyligen så har jag varit tvungen och lyckats äta på lunchen. Men nu när jag är sjukskriven och hemma igen så blir det lätt med bara blåbärssoppa och frukt! Ni som känner mig vet att jag annars älskar mat! Jag är väldigt noga med vad jag äter och jag lägger mycket tid på att laga mat med färska råvaror. Men den tiden är som bortblåst. 

I helgen har jag mått väldigt dåligt. Jag har svårt att höra min kropps signaler och igår efter flera timmar bland julmarknad och julhandel låg jag i stort sett och vred mig i smärtor här hemma samt spyhinken bredvid mig. Det känns verkligen att jag är sjuk. Min kropp är väldigt svag. Därför är det viktigt att jag försöker äta mer så jag blir starkare och klarar vad som komma skall. Men den här helgen har jag inte fått behålla mycket.. 

Jag och mamma satt och pratade om julbordet och vad vi gärna ville ha. Jag insåg efter allt jag sagt att jag säkert ändå knappt kommer äta något. Men jag blir ändå sugen. När vi var i Rom så önskade jag att jag fick dricka rödvin och äta alla små appetizer men det stod mig upp till halsen när jag såg folk äta och dricka. Jag smakade Peters lasagne och den var gudomlig, jag blev yr i huvudet så god var den. Men ändå så blev jag så äcklad efteråt. Vi får åka tillbaka i framtiden och då ska jag njuta. Jag reser aldrig igen när jag är gravid ialf. Jag var i vecka 10 när vi var där. Men gelato fick jag i mig.. :P

Imorgon kl 9.00 så ska jag till sjukhuset igen. Jag är där nästan varje dag känns det som. Min läkare ville träffa mig, hon ville att vi skulle prata lite samt ta några prover och undersöka mig. Förhoppningsvis ringer även röntgen så jag kan komma dit efteråt för nya prover på klumpen.. 

Jag försöker sätta mig in i olika situationer som vi kan hamna i framöver, jag läser massor om allt. Det känns skönt och jag känner mig tryggare att kanske veta vad som komma skall. Ett negativt besked kan man såklart aldrig förbereda sig för, men jag satsar på positiva besked. Peter är verkligen en enorm klippa i allt det här, han är så himla bra på alla sätt <3 jag önskar bara jag kunde även stötta honom i det han går igenom, men det är svårt! Jag tror knappt han själv hinner tänka på sig själv och vad han känner. Men vi har oxå ett fantastiskt skyddsnät och ni är många där ute som vill finnas här, ni är oxå klippor hela bunten. 

Jag avslutar detta väldigt långa inlägg med en liten bebismage bild som jag tog när det fladdrade massor! 

Godnatt <3