Vad vi vet!

Inatt har jag sovit första natten på länge. Jag tog ett nytt litet vitt piller i samlingen innan läggdax och pang där sov jag! Min läkare sa att jag får ta 4 per dag vid behov men jag tror jag håller mig till läggdax än så länge, jag kände direkt när den slog till och hoppades på att inte bli kissnödig ;) så nu ligger jag här utvilad och tänkte berätta om vad vi fått för svar på min cancer. 

I måndags satte sig jag, Peter, mamma, pappa och Ida oss i bilen upp till Sthlm. Vi skulle möta min läkare kl 12.00. Jag hade packat om min väska till sjukhusvänlig då vi egentligen inte hade än aning vad som vänta oss.. 

När jag kommer in på avdelningen får jag höra från receptionshörnet - Heeej Caroline, hur mår du, Välkommen tillbaka!! Kändes ju lite sjukt o då menar jag sjukt men dom är ju bara trevliga, + att den ena sköterskan är från nkpg så hon kanske gilla mig lite extra! :) 

Kl 11.45 kom min läkare in, och då var vi alla väldigt nervösa, så jag tänkte och mamma sa högt - neej inte än.. Men då kom hon för att berätta att hon inte har provsvaren, att dom jobbar för fullt på patnologen och att vi skulle ses igen vid 16.00. MEN hon sa något väldigt viktigt, det är många inte som kommer känns det som och det vi VET är att det är INTE lymfomcancer!! Puuuh det var min största rädsla så vilken fantastiskt bra nyhet! Den kunde jag definitivt leva på till 16.00. 

När det var dax igen och mina stackars föräldrar ännu fått spendera timmar på sjukhusområdet så kommer min läkare igen. Och då var hon ledsen att berätta att hon ännu inte hade några provsvar. Men hon looovade att ha det till morgondagen, alltså tisdag, alltså igår! 

Vi fick ialf ett fint samtal med min läkare, hon berätta att dom både hoppades och trodde att det var en fristående tumör, och att eftersom dom vet att den inte spritt sig (enligt röntgen på min överkropp) så tror och hoppas dom på att det är ett tidigt stadie på cancern. Jag berättade att jag vill inte göra abort, jag vill göra allt i min makt att få behålla barnet även om jag förstår att det kommer va en hemsk period vi har framför oss.. Men hon hörde vad jag sa och vi har förhoppningsvis alternativ. 

Tisdag då, mina föräldrar och Ida åkte hem kvällen därpå. Vi kände oss redo att sära på oss :) kl 10.30 sätter sig jag och Peter i en taxi mot sös. Då ringer en sköterska och berättar att min läkare akut måste stå i operation till eftermiddag, så vi ändrar tiden till 15.00 och vi blev 200kr fattigare av taxifärden.. 

Kl 14.00 sitter vi i taxin igen, då va jag piggare efter ett par timmars sömn men jag va mycket mer nervös! Hjärtat satt i halsgropen. Vi gick till "mitt" rum, och så satt vi där och väntade och väntade.. Sen kom hon ungefär 1 timme efter. 

Nu till svaret. Vi är flera läkare (alla som undersökt mig) som varit med och tagit beslutet och vi TROR det är en tumör som heter Sarkom, det är en mjukdelstumör (fristående tumör som jag kallar det) och den har uppkommit av min vävnad och cellförändringar just där den sitter. Jag har läst på om massor sorters cancer men sarkom visste jag inte vad det var! Men det lät ju bra... Dock ska jag säga att en mycket gammal vän till mig skrev till mig dagen därpå och berätta att hen opererat bort en mjukdelstumör, jag försökte då googla på det men det fanns massor om den tumören och det var omöjligt att sålla ut. Men min tumör heter blabla Sarkom. Jag har ännu inte läst på om den men det finns alltså 50 st olika Sarkom och min heter oxå nåt konstigt innan som jag måste fråga om igen.. Som jag förstått det så är det ovanligt, ca 1% av alla cancerdiagnoser har sarkom. Min tumör som jag tkr är stor ca 7x6 cm är helt plötsligt inte så stor då det är vanligt med stora tumörer och dom kan va dubbelt så stora. Och som gräddet på moset så får vi då behålla vår efterlängtade lilla bebis i magen. Men som jag skrev innan, tror.. Det finns alltså en liten risk att detta ändras på fredag. För nu är inte min läkare på sös och hennes kollegor där mitt team längre, jag kommer bli förflyttad till Karolinska Solna. Kirurgen där vill vara helt säker på att det är Sarkom även om det oxå är hans misstanke när han sett röntgen bilderna men jag ska tas upp hos hans expert kollegor på en läkarkonferens. Där kommer dom ta ett beslut angående min cancerform samt hur min behandlingsplan ska se ut. Och det samtalet får jag på fredag. Så fram till dess går vi på vår info vi fick igår. 

Då har vi fått en liten premilinär plan på det. Jag kommer opereras inom 2 veckor, det finns en risk med graviditeten då, men jag måste opereras nu då tumören är störande och växer så den måste ut ur min kropp! Vi får se det som en chans istället. En chans att bli föräldrar. Sen kommer jag även börja med cellgifter snarast. 

I det här läget så måste jag gråta lite för då känner jag bara - shiiiiiiit!!!! Så jag har verkligen cancer, är det sant?!! CANCER!!  Fan så hemskt! Så sorgligt och sjukt och helt oplanerat! Kommer jag tappa håret?! Var min första tanke... Det skrämmer mig. Inte rent ytligt så bryr jag mig inte men att jag kommer se sjuk ut, att alla kommer se att jag har cancer. Så sorgligt - en gravid kvinna utan hår kommer alla tänka och sen glo ögonen ur sig!.. Jag har försökt att dra bak håret så mycket jag kan framför spegeln för att få en bild över hur jag ska se ut, då ser mitt huve litet ut och mina axlar ännu bredare.. Det blir säkert bra jag vet! Men ni förstår tankarna som snurrar.. Man vill ju inte bli något man inte fått bestämma själv.. 

Sen prata vi ialf om graviditeten oxå, det finns inga garantier eller datum klara men jag känner mig helt övertygad nu om att vi ska få behålla vår bebis, den som säger något annat på fredag får knäcka mig först! Min läkare pratade om att ta ut barnet i vecka 30, det är om ca 11 veckor. Jag kommer gå på specialistmödravården på karolinska solna och antagligen ska jag träffa en barnmorska redan nästa vecka då vi ska göra rutinultraljudet. Vi har bokat 13 januari hos barnmorskan där vi går men får ringa nu efter nyårshelgen och berätta allt. 

Så då kommer det öppna sig ännu en ny värld med att få ett prematurbarn. Vecka 30 är absolut inga "större" risker men hade ju gärna sett att den får stanna 4 veckor till. Vi får väl se.. 

Så kortfattat så känner vi såhär! Jag har cancer och det är skit!! Men igår fick vi dom bästa beskeden vi kunde få i detta skede! En fristående tumör samt att vi ska bli föräldrar. <3<3<3 jag är så glad och mitt i allt det här så får jag ändå känna mig lyckligt lottad! Dom här veckorna så har bett till en högre makt och sagt snälla jag vill inte dö, jag är inte klar, låt mig inte dö! Och jag kommer inte dö, inte när jag är 27 år och fått cancer ialf. Och på allt det här så får jag oxå bli mamma! <3 mitt i allt mörker så lyser ljuset!! 

Ni är säkert 200 personer där ute som skrivit till mig eller någon annan i min närhet, en del känner mig inte, en del är mina bästa vänner, en del har en gång i tiden varit mina bästa vänner en del av er är bekanta med mig eller har gått i min klass någon gång och en del av er har betytt allt för mig någon gång! Alla ni och ungefär 300 personer till som läste min blogg när jag gick ut med cancern har lagt en tanke och ett hopp för mig. Ni har gett mig enorm styrka! Ni har gjort att jag känner mig skyldig att skriva här på bloggen och ni blir min egna terapi. Ni är helt fantastiska och jag är helt säker på att ni hjälpte till igår att ge mig mina bra provsvar. TACK!! Tack av hela mitt hjärta!! TACK!! 



Dagen jag inte trodde fanns...

Den 23/12 2014 för alltså 5 dagar sedan så fick jag veta att jag har cancer.. Vi satt där på mitt rum på sös och väntade på min läkare, vi skulle få svar på cellprovet på tumören samt röntgen på min mage, lungor, bröst samt armhålor.. Det var jag, Peter, mamma och pappa som satt i rummet. Min läkare hade sagt till mig dagen innan att jag skulle ringa min familj och be dom komma upp. Att vi skulle sätta oss ner alla och prata pch att jag behövde deras stöd.. Jag sa till familjen, kommer det in 2 st då vet vi att det är nåt. Det jag inte tänkte på var ju att jag var den enda som visste vem som var min läkare, o Peter oxå, han har träffat henne. In i rummet kom först en "okänd" kvinna. Jag såg att det stod Onokolog på hennes namnskylt! - FAN!! 

Vi har sett på cellprovet att du har cancer, vi tror den är elakartad.. 
Vi upplever tumören väldigt aggressiv. Den växer fort och vi tror den uppkommit dom senaste 6 månaderna.. Den har inte spritt sig vad vi ser på röntgenplåtarna.  

Jag/vi bara satt där. Allt dom sa sjönk in på nåt sätt. Jag var hur lugn som helst! Sen kom jag på, barnet! Vad händer med graviditeten? Dom svarar att vi med störst sannolikhet måste avsluta graviditeten.. 

Dom menar alltså att vi ska göra abort! Kan inte fatta att man får göra det så sent som i vecka 22 senast. Känns helt absurt för oss att vi skulle tabort vårt fina friska barn i magen. <3

Jag har tagit vävnadsprover och imorgon så ska vi tillbaka till sjukhuset. Jag fick permision under julen. Så imorgon får vi veta vilket stadie cancern är i och vilken behandling som komma skall. Och vi kommer kämpa in i det sista för att få ha kvar vårt liv i min mage. 

Hur mår jag då? 
Jag är helt knäckt men på nåt sätt så vaknar man varje dag ändå.. Jag tänker på cancern och barnet hela tiden. Jag har läst massor på nätet och lärt mig massor. Jag kan ge människor runt omkring mig massor info och förklara om och om igen vad som hänt! Vad dom sa! Jag har svarat på samma frågor 1000 gånger och några har jag tillochmed fått övertala för att dom inte förstår, för att dom inte kan tro det är sant. En del frågar hur jag kan vara så lugn! 

Men det känns som jag inte heller tror på det. Dom måste säga något annat imorrn. Det här kan inte hända. Det får inte hända! Jag har gråtit massor. Ibland väljer jag att sitta själv på toalettgolvet, ibland gråter jag på nåns axel. Ibland för att jag är rädd, ibland för att jag är arg, ibland för att det gör så jäkla ont i magen, ibland för att det gör så ont i benet, ibland för att det gör så ont i hela kroppen, ibland för att jag är så trött så jag spyr! Och ibland gråter jag för att det är så många andra som gråter och mår så dåligt för min skull! 

Livet kan verkligen vända på ett ögonblick! Imorgon åker vi till sthlm igen, vi åker mot fler svar och sen vet vi mer. Och en annan dag framöver så väljer jag att berätta om det här på bloggen! Det enda vi kan göra nu är att be, be till en högre makt som många av oss inte ens vet om det finns och hoppas in i det sista att morgondagens svar är lättare än vad vi tror <3 



Fladder

Ikväll har jag kännt massor fladder i magen.. Tog ett tag innan jag ville förstå att det faktiskt var det :D  
<3<3<3<3<3<3<3

Imorgon går jag in i vecka 18. Eftersom jag mått väldigt dåligt sen vecka 7 så har jag ännu inte gått upp något i vikt utan snarare tvärtom. Men det är inget att oroa sig för ännu. Jag äter frukt och dricker mjölk, blåbärssoppa, juice. Kan äta något enstaka men det är inte mycket. Idag fick jag i mig kanske 5 st pasta penne med köttfärssås. Måttet kring magen har ändå ökat några centimeter så växer gör man. Jag använder mammabyxor. Började med det ganska tidigt då jag direkt upplevde mina vanliga byxor att sitta mycket obekvämt. Men jag använder vanliga tröjor samt vanliga mysbyxor som inte ligger på magen. Mina skönaste byxor är mina alldeles förstora mammatights :)

Annars när det gäller mat så funkar ändå saker som ex sushi, jag har tom ätit pizza 2 ggr. Jag trodde sushi suget skulle försvinna en kväll när jag inte fick behålla det men det går fortfarande ner i magen. Sen att jag äter som en pippifågel är en annan sak. Jag äter oxå gravidvitaminer. 

I början av min graviditet var jag arbetslös, då blev det halvdant med att äta och jag var i stort sett helt sängliggandes och bara mådde otroligt dåligt. Samma dag jag gick in i vecka 12 så började jag jobba. Så sen dess fram tills nyligen så har jag varit tvungen och lyckats äta på lunchen. Men nu när jag är sjukskriven och hemma igen så blir det lätt med bara blåbärssoppa och frukt! Ni som känner mig vet att jag annars älskar mat! Jag är väldigt noga med vad jag äter och jag lägger mycket tid på att laga mat med färska råvaror. Men den tiden är som bortblåst. 

I helgen har jag mått väldigt dåligt. Jag har svårt att höra min kropps signaler och igår efter flera timmar bland julmarknad och julhandel låg jag i stort sett och vred mig i smärtor här hemma samt spyhinken bredvid mig. Det känns verkligen att jag är sjuk. Min kropp är väldigt svag. Därför är det viktigt att jag försöker äta mer så jag blir starkare och klarar vad som komma skall. Men den här helgen har jag inte fått behålla mycket.. 

Jag och mamma satt och pratade om julbordet och vad vi gärna ville ha. Jag insåg efter allt jag sagt att jag säkert ändå knappt kommer äta något. Men jag blir ändå sugen. När vi var i Rom så önskade jag att jag fick dricka rödvin och äta alla små appetizer men det stod mig upp till halsen när jag såg folk äta och dricka. Jag smakade Peters lasagne och den var gudomlig, jag blev yr i huvudet så god var den. Men ändå så blev jag så äcklad efteråt. Vi får åka tillbaka i framtiden och då ska jag njuta. Jag reser aldrig igen när jag är gravid ialf. Jag var i vecka 10 när vi var där. Men gelato fick jag i mig.. :P

Imorgon kl 9.00 så ska jag till sjukhuset igen. Jag är där nästan varje dag känns det som. Min läkare ville träffa mig, hon ville att vi skulle prata lite samt ta några prover och undersöka mig. Förhoppningsvis ringer även röntgen så jag kan komma dit efteråt för nya prover på klumpen.. 

Jag försöker sätta mig in i olika situationer som vi kan hamna i framöver, jag läser massor om allt. Det känns skönt och jag känner mig tryggare att kanske veta vad som komma skall. Ett negativt besked kan man såklart aldrig förbereda sig för, men jag satsar på positiva besked. Peter är verkligen en enorm klippa i allt det här, han är så himla bra på alla sätt <3 jag önskar bara jag kunde även stötta honom i det han går igenom, men det är svårt! Jag tror knappt han själv hinner tänka på sig själv och vad han känner. Men vi har oxå ett fantastiskt skyddsnät och ni är många där ute som vill finnas här, ni är oxå klippor hela bunten. 

Jag avslutar detta väldigt långa inlägg med en liten bebismage bild som jag tog när det fladdrade massor! 

Godnatt <3 





RSS 2.0